Artiklar om svenska Amerikaemigranter som lyckats

Greyhoundbussarna – en svensk framgångssaga

Säkert har du någon gång hört talas om Greyhound Lines eller Greyhoundbussarna. Den välkända loggan med tävlingshunden har om inte annat funnits med i någon film du sett. Kanske har du vid något tillfälle även åkt i en Greyhoundbuss, ett populärt sätt att se det stora landet i väst för en rimlig penning. Vad du kanske inte vet är att det var en svensk emigrant som startade och byggde upp detta amerikanska ikonföretag. 1939 hade företaget runt 10 000 anställda och trafikerade 4 750 busstationer över hela USA.

En svensk som kom att bidra till utvecklandet av den amerikanska resemarknaden var Martis Jerk Wretman (Martis var gårdsnamnet och Jerk är dalmål för Erik). Han föddes 1887 i byn Våmhus i Dalarna och emigrerade 1905 som så många andra till USA. Han tog sig där det i Amerika mer gångbara namnet Eric Wickman, och fick jobb som bergsborrare i en gruva i staden Alice i norra Minnesota.

     1914 fick Eric Wickman avsluta sin anställning i gruvan och bestämde sig då för att pröva lyckan som bilförsäljare för biltillverkaren Hubmobil i den närbelägna staden Hibbing. Privatbilismen hade börjat slå igenom i USA. Utvecklingen var dock fortfarande i sin linda och han lyckades därför inte sälja den bil han hade tagit på sig att avyttra. Men trots detta skulle detta förändra hans liv.

     Eric Wickman började nämligen tillsammans med en kollega använda den osålda sjusitsiga Hubmobilen till att för 15 cent turen köra gamla gruvarbetarkollegor mellan Alice och Hibbing, vilket blev en verksamhet han kunde försörja sig på. Året efter slog han också samman verksamheten med en annan busslinje som trafikerade den större staden Duluth, och det nya företaget, Mesaba Transportation Company, gjorde genast en vinst på 8 000 dollar.

Från kust till kust

Med ekonomin säkrad kunde Eric Wickman 1916 gifta sig med svenskan Olga Rudin, med vilken han skulle få två barn. Mot slutet av första världskriget hade han byggt upp en flotta på 18 bussar och gjorde en vinst på hela 40 000 dollar. Och under ”det glada tjugotalet”, när den amerikanska ekonomin växte explosionsartat men många ännu inte hade råd med egen bil, skulle framgångarna fortsätta.

   Verksamheten, som först kallades Blue Goose Lines, men 1926 fick namnet Greyhound (efter de snabba tävlingshundarna), blev snart känd i hela USA. Eric Wickman medverkade nämligen parallellt som grundare, delägare och samarbetspartner i en rad andra bussföretag, bland annat på den amerikanska västkusten. Detta gjorde verksamheten nationell och människor kunde plötsligt börja resa långa sträckor mycket billigt. Redan 1927 kunde  till exempel den som ville, åka Greyhound hela vägen från New York till Kalifornien.

     I slutet på 1920-talet hade Greyhound etablerat sig som USA:s ledande bussbolag med årliga inkomster upp emot 6 miljoner dollar. Men sedan slog den stora depressionen till och 1931 var företaget svårt skuldsatt. I takt med att ekonomin återhämtade sig vände dock utvecklingen, och 1935 visade Greyhound åter ett stort plus på 8 miljoner. När andra världskriget bröt ut 1939 hade företaget runt 10 000 anställda och trafikerade 4 750 busstationer över hela USA.

     Efter tre decenniers hårt, och i det stora hela framgångsrikt, arbete beslutade sig Eric Wickman för att pensionera sig. Han avgick därför 1946 som chef för Greyhound och drog sig tillbaka till sitt hem i Daytona Beach i Florida, där han kunde njuta frukterna av sitt livsverk tills han dog 1954.

     Att resa med Greyhound är ännu i dag ett bra, spännande och annorlunda sätt att upptäcka USA. Man kan för en rimlig penning fortfarande nå omkring 3 700 destinationer inte bara i USA utan också i Kanada och Mexico, och får under längre resor ofta stanna till på platser som man annars aldrig skulle besöka.

Eric Wickman och bussarna.jpg
Annons Greyhound.jpg